"Det finns ett liv bortom katastroferna. Det finns ett Afrika där folk liksom inte automatiskt har flugor i ögonen och behöver vår hjälp. Det finns ett Afrika utanför den så kallade ´afropessimism´ som vi är matade med. Det finns ett Afrika som är fyllt av glädje, av skaparkraft, av framtidstro, av kultur, av vardag, av intellektuella, av ungar som gillar Roxette, av politiker som inte självklart är korrupta. Bortom de negativa bilderna finns en verklighet som är värd respekt.

Allt detta vet vi. Vi vet att inga människor vill bli beskrivna som schabloner, som offer. Själva skulle vi avsky det. Men det sker ändå. Det är därför jag vill åka till Afrika, Inte för att ge en sann bild, men en egen.”

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

- Karin Boye

Har tusen tankar i mitt huvud men kan inte skriva någonting?

Nu eller aldrig